Maltwhisky, som är den ursprungliga typen av whisky, är hantverksmässigt tillverkad av mältat korn, vatten och jäst. Om den kommer oblandad från ett enda destilleri kallas den för Single Malt. Blandar man maltwhisky från olika destillerier kallas det för Vatted Malt eller Blended Malt. Den stora skillnaden mellan maltwhisky och blended whisky, som är den vanligaste typen av whisky, är att blended whisky är en blandning av olika sorters maltwhisky som späds ut med en industrisprit som kallas för grain whisky. Att framställa riktig whisky, skotsk sådan, är en skön konst hävdar skottarna som har mycket stränga regler hur whisky ska framställas. Men för den som vill ta en genväg och endast kortfattat lära sig vad whisky är kan man förenklat beskrivas maltwhisky som destillerad öl.
Många arbetsmoment i ett destilleri är faktiskt samma som i ett bryggeri. Som första steg i tillverkningen blötläggs korn för att gro. När detta sker bildas ett enzym vilket gör att stärkelsen blir löslig och omvandlas till jäsbart socker. Denna process kallas mältning och i och med denna kallas kornet ”malt”, härav namnet maltwhisky. Efter mältningen torkas malten i ”kilns” där det röks genom eldning med torv i allt från ett par timmar till flera dagar. Från torven får den skotska whiskyn sin karaktäristiska rökighet, men även aromer av torv och ibland doft av ljung, tång eller rötter. Den torkade malten mals och hälls över i ett mäskkar en s.k. ”mash tun” där det blandas med varmt vatten. Efter avkylning pumpas vörten över i stora jäskar, s.k. ”washbacks”, och jäst tillsätts. Två dygn senare är det färdigjäst och brygden har en alkoholstyrka på cirka 8 volymprocent.
Förutom torvrökningen är en stor del av tillverkningen fram till detta skede mycket lik den i ölbryggerier. Men till den vört man nu producerat skulle bryggaren tillsatt humle, medan whiskybrännaren istället startar en destillationsprocess. Destillationen sker i apparater som är karaktäristiska för just maltwhisky. Dessa enkelpannor ”pot stills” är tillverkade av koppar och har ett päronliknande utseende som varierar från destilleri till destilleri. Små, låga pannor ger en kraftig, fet och följaktligen smakrikare produkt än höga. Å andra sidan är whiskyn från höga pannor mjukare och fruktigare. Skotsk whisky destilleras vanligen två gånger. Första destillationen sker i en ”wash still” och ger ett ”low wine” med en alkoholstyrka på cirka 22%. Destillatet förs därefter över i den andra pannan ”the spirit still” för att destilleras en andra gång.
Denna process är förmodligen den känsligaste under hela tillverkningen. Den första spriten som ångar upp är illasmakande och består av lättflyktiga ämnen som man inte vill ha med i den färdiga whiskyn. Därefter kommer hjärtat som är den rena produkten som används för den kommande lagringen och håller en alkoholhalt på hela 70%. Mot slutet av denna destillationen kommer den s.k. svansen med bl a tunga och illasmakande ämnen som t ex finkelolja. En del av smakämnena i svansen är dock väsentliga för whiskyns karaktär och här sätts den ansvarige ”the stillman” på ett svårt prov när han ska avgöra när svansens behagliga honungslika aromer övergår till illasmakande ämnen.
Resultatet är nu whisky – men ändå inte. För att få lov att kallas skotsk whisky måste destillatet nämligen lagras under minst tre år få ekfat. När drycken hälls över på ekfat ingår det ljuva träet i whiskyfaten en romans med den råa spriten. Först efter ett decennium eller mer står det klart om giftermålet är ett lyckokast.
Åldring och lagring
All maltwhisky har stor personlighet och karaktär präglad bl.a. av destilleriets egenskaper, råvaror och geografiska läge. Men även lagringstiden och typen av ekfat som används är viktiga för smaken. Minsta lagringstid är tre år, men först vid tio år eller mer når en maltwhisky sin höjdpunkt. Längre lagring ger en mjukare och mer komplex whisky – men även kraftigare fatkaraktär. Under 1800-talet var Storbritannien en stor importör av spansk sherry. Skotska whiskyproducenter köpte tomfaten billigt av de engelska sherryimportörerna som inte ville bekosta den dyra frakten tillbaka. Faten som man började använda för lagring av whisky visade ge whiskyn unika kvaliteter.
Med åren har whiskyproduktion gått om sherryproduktionen mångfaldigt, vilket resulterat i stor brist på sherryfat. Helt nya fat används inte över huvud taget då dessa skulle ge en alltför sträv och träig smak. Därför har man fått söka efter andra typer av begagnade fat och det bästa alternativet är bourbonfat. De olika typerna av fat ger whiskyn helt olika karaktärer. Bourbonfat ger en söt, vaniljlik lite bränd smak. Sherryfat ger helt andra aromer – helt beroende på sherrytyp. Generellt kan man säga att sherryfat ger komplexitet till whiskyn, samt smak av torkad frukt och kryddor. Enligt de skotska whiskyhandlarna har olorososherry den bästa smaken. Den innehåller aromer och smaker som nötter, choklad och russin – och whiskyn får en fyllig smak. Fino är en lätt, ljus och elegant sherrytyp medan amontillado kan beskrivas som ett mellanting.
Under senare år har många destillerier börjat experimentera med lagring på andra typer av fat, t ex portvin, rom och madeira. Resultaten är spännande men ibland med varierande resultat. Nydestillerad malt whisky innehåller ofta runt 70% vol. alkohol. Eftersom trä är ett levande material som ”andas” så avdunstar en viss del från faten och detta kallas ”änglarnas del”. Som regel blandas, efter lagringen, en mängd fat, och innan buteljeringen späds vanligen whiskyn till 40-46% alkoholstyrka.
Ibland förekommer det dock att man tappar fat med denna alkoholstarka maltwhisky direkt på flaska, utan föregående spädning. Resultatet blir vad som kallas cask strength whisky. Denna whisky är varken kylfiltrerad eller färgad, och alkoholhalten brukar ligga kring 55-65%. Förespråkarna menar att dess doft och smak är rikare än hos vanlig whisky. För att kunna njuta av en så här stark dryck får man späda den själv. Ibland talas det om High Strength Whisky, vilken också är mycket stark, men ofta något spädd till en önskad styrka.
Cask strength whisky som kommer från ett enda fat kallas för Single Cask eller ibland också för Single Single Malt och på dess etikett anges från vilket fat den kommer, vilken datum den destillerades, samt när den buteljerades.